Import och export för småföretag
Komma igång med utrikeshandel 2026: EORI-nummer, varukoder och tulldeklarationer, momsen vid import och export, Incoterms i korthet och hur EU-handel skiljer sig från handel med tredje land.
Att köpa från eller sälja till utlandet är inte längre något som bara stora bolag gör, men reglerna skiljer sig rejält beroende på om affären sker inom EU eller med ett land utanför. Den här guiden är översikten: vad som krävs för att komma igång, vilka begrepp du måste känna till och var momsen och tullen kommer in. För konteringarna finns separata guider om importmoms, inköp utanför EU och export.
EU-handel är inte import och export
Begreppen import och export avser i tull- och momssammanhang bara handel med länder utanför EU. Köper du varor från Tyskland eller säljer tjänster till Finland är det unionsinterna förvärv och EU-försäljning, ingen tull, inga tulldeklarationer, men särskilda momsregler med omvänd skattskyldighet, VAT-nummer och periodisk sammanställning. De reglerna går vi igenom i guiden om moms vid EU-handel.
Handel med länder utanför EU, USA, Storbritannien, Norge, Kina, är däremot import och export på riktigt: varorna ska genom tullen, deklareras och klassificeras, och momsen hanteras på annat sätt.
Steg 1: Skaffa EORI-nummer
För att över huvud taget kunna tullhantera varor behöver företaget ett EORI-nummer (Economic Operators Registration and Identification). Det används i all kontakt med Tullverket och anges i tulldeklarationerna. Svenska EORI-nummer består av landskoden SE följt av tio siffror, för de flesta företag organisationsnumret plus två nollor.
Ansökan görs hos Tullverket, är gratis och hanteras oftast inom någon timme. Skaffa numret innan första affären; utan EORI fastnar godset hos speditören.
Steg 2: Klassificera varan: varukoden styr allt
Varje vara som passerar EU:s gräns ska klassificeras med en varukod (HS-nummer, i EU utbyggt till Taric-nummer). Koden avgör:
- tullsatsen: många varor har 0 procent, andra flera procent av varuvärdet,
- eventuella restriktioner: licenser, produktkrav, sanktioner,
- statistiken du rapporterar.
Du hittar koderna i Tullverkets Tulltaxan. Att klassificera fel är en av de vanligaste och dyraste nybörjarmissarna, vid osäkerhet kan du ansöka om ett bindande klassificeringsbesked.
Steg 3: Tulldeklarationen
Vid import lämnas alltid en tulldeklaration till Tullverket med uppgifter om varan, värdet och avgifterna; vid export lämnas en exportdeklaration och du får ett utförselbevis som styrker momsfriheten. I praktiken upprättar speditören eller ett tullombud deklarationerna åt de flesta småföretag, men ansvaret för att uppgifterna är riktiga ligger kvar hos dig, och underlagen är räkenskapsinformation som ska arkiveras.
Tullvärdet, grunden för tullavgiften, är normalt varans pris plus frakt och försäkring fram till EU:s gräns. Tullen beräknas på tullvärdet, och importmomsen därefter på tullvärdet plus tullen och vissa andra kostnader.
Momsen: olika spår vid import och export
Import: är företaget momsregistrerat redovisar du importmomsen i den vanliga momsdeklarationen i stället för att betala den till Tullverket, beskattningsunderlaget i ruta 50, utgående moms i ruta 60–62 och samma belopp som avdragsgill ingående moms i ruta 48. Med full avdragsrätt blir nettoeffekten noll kronor; det är en ren redovisningspost. Konteringen visar vi i guiden om importmoms.
Export: försäljningen är momsfri, både till företag och privatpersoner, men ska redovisas i ruta 36 i momsdeklarationen och momsfriheten måste kunna styrkas med utförselbevis. Detaljerna finns i exportguiden.
Incoterms: vem står för vad?
Incoterms är standardiserade leveransvillkor som anger var ansvaret, kostnaderna och risken går över från säljare till köpare. Några du möter ofta:
- EXW (Ex Works): köparen hämtar hos säljaren och står för allt därefter. Billigast på pappret, mest jobb för köparen.
- FCA (Free Carrier): säljaren lämnar godset till transportören; vanligt och balanserat.
- DAP (Delivered at Place): säljaren står för transporten fram till mottagaren; köparen sköter importtull och moms.
- DDP (Delivered Duty Paid): säljaren står för allt, inklusive importtull i köparens land. Bekvämt för kunden men kan tvinga säljaren till momsregistrering utomlands.
Som liten importör: var uppmärksam på EXW-offerter som ser billiga ut men lägger hela fraktkedjan på dig. Som exportör: tänk efter innan du lovar DDP.
Frihandelsavtal kan ta bort tullen
EU har frihandelsavtal med många länder, bland andra Storbritannien, Norge (EES), Japan, Sydkorea och Kanada. Uppfyller varan avtalets ursprungsregler kan tullsatsen bli noll, men det kräver ursprungsintyg: en ursprungsförsäkran på fakturan eller ett EUR.1-certifikat, och för regelbunden export registrering i REX-systemet. Ursprung handlar om var varan är tillverkad, inte varifrån den skickas, en kinesisk vara blir inte brittisk av att passera ett lager i London.
Småförsändelser och e-handel
Importerar du varor med lågt värde gäller särskilda gränser: försändelser värda högst 150 euro är tullfria, men importmoms utgår alltid, oavsett belopp. Säljer du via plattformar eller direkt till privatpersoner i andra länder finns förenklade system (IOSS för import-e-handel till EU-konsumenter, OSS för EU-försäljning) som samlar momsredovisningen på ett ställe.
Det viktigaste att ta med sig
Skilj på EU-handel och tredjelandshandel, bara den senare är import och export med tull. Skaffa EORI-nummer innan första affären, lägg tid på rätt varukod, låt en speditör sköta deklarationerna men behåll underlagen, och kom ihåg att importmomsen för momsregistrerade är en nollsummepost i momsdeklarationen medan exporten är momsfri mot bevis. Med det på plats är utrikeshandel fullt hanterbar även för ett litet bolag.