K2 eller K3: vilket regelverk ska du välja?
Så väljer du mellan K2 och K3 för årsredovisningen: skillnaderna i komponentavskrivning, uppskjuten skatt och flexibilitet, och vilket som passar ditt företag.
När ditt aktiebolag ska upprätta årsredovisning måste du välja regelverk, och för de flesta mindre företag står valet mellan K2 och K3. De styr hur du värderar och redovisar, hur mycket arbete det blir och hur detaljerad bilden av företaget blir. Här går vi igenom skillnaderna och vilket som passar vilken verksamhet.
K2: det förenklade regelverket
K2 är ett förenklat regelverk som vänder sig till mindre företag. Det bygger på schablonregler och har färre valmöjligheter, vilket gör det enklare och mindre arbetskrävande att tillämpa. Det är därför många mindre aktiebolag väljer K2.
Baksidan av enkelheten är mindre flexibilitet. Schablonerna ger begränsade möjligheter att anpassa redovisningen efter just din verksamhets situation, och vissa poster får du helt enkelt inte ta upp.
K3: huvudregelverket
K3 är huvudregelverket. Det är mer omfattande och principbaserat, alltså byggt på bedömningar snarare än färdiga schabloner. Det ger en mer rättvisande bild av företagets ekonomiska ställning, men kräver i gengäld mer arbete och mer kunskap.
Större företag måste tillämpa K3, men även mindre företag får välja det frivilligt, till exempel om verksamheten är komplex eller om man vill ha en mer nyanserad redovisning. Ett företag räknas som större om det två år i rad överskrider mer än ett av tre värden: fler än 50 anställda i medeltal, mer än 40 miljoner kr i balansomslutning eller mer än 80 miljoner kr i nettoomsättning.
Nyhet 2026: För räkenskapsår som börjar efter den 31 december 2025 gäller uppdaterade K-regler, och vissa mindre företag tvingas nu till K3 oavsett storlek, eftersom deras verksamhet anses för komplex för K2. Det gäller bland annat alla bostadsrättsföreningar, företag med en eller flera utländska filialer och företag som haft kryptotillgångar. Driver du något av dessa kan du alltså inte längre välja K2.
De konkreta skillnaderna
Fyra skillnader är de som oftast avgör i praktiken:
- Komponentavskrivning. K3 kräver att en tillgång delas upp i komponenter som skrivs av var för sig, till exempel en fastighets tak, stomme och installationer separat. K2 låter dig skriva av hela tillgången som en enhet, vilket är enklare.
- Uppskjuten skatt. K3 kräver att du redovisar uppskjuten skatt. K2 tillåter det inte, vilket gör K2 enklare men mindre exakt.
- Egenupparbetade immateriella tillgångar. K3 tillåter att du aktiverar (tar upp som tillgång) sådant du själv utvecklat, till exempel programvara. K2 tillåter det inte, där blir utvecklingen en kostnad direkt.
- Periodisering. K3 kräver mer detaljerad periodisering av intäkter och kostnader än K2.
Sammantaget: K3 ger en mer rättvisande och flexibel bild, K2 är enklare och snabbare.
Vilket ska du välja?
För de allra flesta mindre aktiebolag fungerar K2 utmärkt. Verksamheten är okomplicerad, du vill hålla nere arbetet och schablonerna räcker gott. Det är standardvalet för det lilla bolaget.
K3 är värt att överväga om något av följande stämmer:
- Du har en mer komplex verksamhet, till exempel större anläggningstillgångar eller egen produktutveckling.
- Du vill ha en mer rättvisande bild, kanske inför en framtida försäljning, extern finansiering eller delägare.
- Du planerar att växa och vill slippa byta regelverk senare, eftersom större företag ändå måste till K3.
En sak att väga in: det är lätt att gå från K2 till K3, men svårare att gå tillbaka från K3 till K2. Väljer du K3 bör det därför vara ett medvetet val, inte något du provar. Är du osäker på vad som passar din situation är det en bra fråga att stämma av med din redovisningskonsult, eftersom valet påverkar både arbetsinsats och hur bolaget framstår i sin årsredovisning.